Jag vet vad som måste göras, ändå sitter jag kvar här, i ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Att kolla i spegeln på morgonen, och inte känna igen den eller det man ser...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0