henriette

Vaknade upp glad idag igen. Det var jag också, tills mamma ringde. Hon satt och kollade igenom mina sjukhusjournaler som nu har kommit hem till mig, som hon behöver för att prata med mitt försäkringsbolag om mitt knä. Inget konstigt med det. Hon läser upp vissa delar av journalen för mig, och jag blir bara arg och ledsen, igen. Jag var det förut, men kom över det och nu är jag lika arg igen. I journalen har min så kallade "läkare" skrivit: "Hon påstår att hon har varit på sjukhuset en gång tidigare". Okej, va? "Påstår"? För det första, så borde det stå i journalen, och för det andra, så skriver man inte att jag "påstår", som om jag ljög. Såhär gick det till:

 

Jag gjorde illa knät riktigt mycket under en fotbollsträning sommaren 2011. Jag tror mina kompisar i laget aldrig har hört någon skrika så illa som jag gjorde den där sommarkvällen i juni. Det hördes nog till Järvsö. Jag åker dagen efter till akuten på Ljusdals sjukhus för att förhoppningsvis få göra en röntgen och få remiss till en magnetröntgen i Hudiksvall. Men väl där blir jag hemskickad med orden "Du kan spela fotboll om 3 veckor igen när svullnaden lagt sig. Knät var bara på väg ur led, men nu är det där det ska". Okej tänkte jag, och jag väntade 3 veckor. 4 veckor. 5 veckor. Sen åkte jag tillbaka till min vanliga läkare, alltså läkare nr 2 (även den som skrev att jag "påstår" i journalen), eftersom jag fortfarande var svullen och hade ont, för att kanske nu få en remiss och en röntgen. Men nej. "Det är nog skelettet. Du får göra röntgen om några veckor". VA?! Någon vecka efter löpte jag lite lätt på fotbollsträningen, och knät hoppa "ur" eller "till". Fruktansvärt ont, igen. Mamma tog då bilen och skjutsade mig på akuten igen, men denna gång i Hudiksvall. Väl där sa hon till kvinnan i receptionen "jag vet att vi borde ha åkt till Ljusdal, men det finns en anledning till att jag inte är där, och vill du så kan jag dra alla anledningar". Utan ett ord släppte kvinnan in oss. 

 

Där fick jag ÄNTLIGEN göra en röntgen, och såklart visade det sig att jag inte hade något som helst fel på skelettet, vilket jag "påstått" för läkare 2 hela tiden. Nu säger istället läkare 3 att det är menisken det är fel på. Mamma, som själv haft av korsbandet, sa till läkare 1,  2 och 3 att jag troligen hade dragit av korsbandet. Allt jag berättade att jag kände och vart jag hade ont, var exakt samma som mamma när hon hade av sitt. Några veckor efter det fick jag äntligen träffa den kände Ingmar Lundgren, läkare nr 4, som direkt säger "du har haft av korsbandet". Magnetröntgen någon vecka efter visar att så är fallet. 4 läkare, 4 olika diagnoser. Att dom första två, som hade mest fel och som inte gjorde något åt min skada alls, jobbar på Ljusdals sjukhus är ju kanske inte så chockerande. Och att nu få se att jag har "påstått" att jag har varit på sjukhuset, och att han dessutom hade skrivit att jag hade sagt att någon hade "sparkat på mitt ben", är bara fruktansvärt frustrerande. Det var aldrig någon som sparkade på mitt ben. Jag var på väg in i en närkamp, hamnade för långt ifrån vilket gjorde att mitt högra ben och knä blev översträckt. Inget annat. Dom där två läkarna på Ljusdals sjukhus, orsakade mig otroligt mycket smärta, både fysiskt och psykiskt. Det tog 6 månader från att jag skadade mig tills min operation. Bra jobbat Ljusdal. Hoppas ni är nöjda. Jag åker inte till er hädanefter. :)