Mamma och pappa

Under den tiden jag har varit här i Rom har jag börjat uppskatta allting så otroligt mycket mer. Det gäller även mina föräldrar. Innan jag flyttade kunde vi bråka om onödiga saker, där det ofta var jag som hade fel, vilket jag aldrig förstod, och om jag gjorde det så ville jag inte erkänna det. Men under tiden jag har varit här så har jag insett vad otroligt onödiga dom bråken har varit, och hur tacksam jag faktiskt är över att fortfarande ha mina två föräldrar i livet. Jag har alltid varit en sån person som alltid bryr mig om alla, även om jag har bråkat med personen. Ofta har jag brytt mig om mina kompisar mer än om mig själv, vilket ibland har gjort till exempel skolarbeten lidande. Två av dom jag bryr mig allra mest om är just mamma och pappa. Ingen förstår nog hur mycket jag faktiskt älskar och bryr mig om dom. Jag tror jag aldrig har träffat någon människa som har gått igenom samma saker på liknande sätt som dom har. 1993 dog till exempel både min morfar, min farfar och min äldre bror. 3 dödsfall på 1 år för mina föräldrar, och dom är än idag lyckligt gifta. Det vet jag ingen annan som hade klarat av. Mamma och pappa är mina idoler. Och alla som känner mig och min familj, eller bara vet litegrann om oss, skulle aldrig ifrågasätta varför. När min moster dog 2010, tog mamma hand om mig när jag var extremt ledsen, även fast hon säkert var minst lika ledsen själv. En sån stark mor och en sån stark far är mer än vad jag någonsin hade kunnat begära. Jag är så otroligt tacksam, och jag vet helt ärligt inte hur jag ska kunna uttrycka i ord vad jag känner för dessa människor. Varje dag vaknar jag och rädd att någon av dom har dött medans jag är här. Jag vet att det är dumt och egoistiskt, med tanke på hur många barn som är föräldralösa i världen.. Men utan mamma och pappa, och min moster för delen, som även hon var en sann hjälte, hade jag aldrig varit den Henriette jag är. Som vågar drömma och faktiskt tror att jag kan uppnå vad jag vill. Jag älskar dig mamma. Jag älskar dig pappa. Jag saknar er. Tack för att Ni är Ni. 
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0